Just nu är det hur mycket som helst på jobbet. Det är medarbetarsamtal, implementering av Lgr 11 och förskolans reviderade läroplan, möte med föräldrar, EVK, basutredningar mm mm. Jag känner att min tid inte räcker till och det som får stå tillbaka är föräldrarna. Jag är inte så bekväm med detta. Det innebär att mina arbetsdagar blir 11-12 timmar långa.
Överallt där man läser om övertid eller inte så står det att man får inte mer gjort bara för att man jobbar fler timmar. Jag försöker förhålla mig till detta men jag känner nog ändå att det är bättre att klara av uppgifter än att, som nu, sitta hemma och känna mig otillfredsställd. Frågan är när går man över gränsen och det verkligen blir varken hackat eller malet?
Jag har gått över gränsen en gång i mitt liv och blev så dålig att jag fortfarande är lite asocial och njuter bra av min ensamhet. Just nu känner jag ingen fara för jag trivs bra med mitt jobb men frågan är om jag märker när det inte är roligt längre?
Bara lite funderingar så här på måndagkväll och jag känner att veckan är lite för kort 🙂
Kram