Idag när jag kom in i personalmatsalen så satt det 3 personer där som jag inte har sett på ett tag. En av dom tyckte att jag var fin och undrade hur mycket jag gått ner i vikt mm. Jag svarade drygt 31 kg och då reagerade de andra 2 med glädje och tyckte att jag var både fin och duktig och jag fick frågan om jag var nöjd med att ha lyckats så bra med viktnedgången mm.
Det lät som ärligt menad uppmuntran och glädje för min skull. Då nämnde jag att jag gjort en GBPop och med en gång så blev det lite mer tryckt stämning. Känslan jag fick var att jag nog inte var lika duktig längre för jag har ju ”fuskat”. Ingen sa detta utan det var känslan jag fick.
Men sedan kom frågorna igång om hur det var att opas, om det var svårt att få igenom en op, vad kan jag äta, hur reagerar jag på mat osv. En kommentar var att jag har aldrig träffat någon som är opad för detta förut 🙂 .
Sedan var det en som kom in på att det är fel att stirra sig blind på ett BMI för det kan visa så fel. Hon upplevde att hon nog har 15-20 kg övervikt enligt BMI men så mycket behöver jag ju inte gå ner. Då tänkte jag att till slut så inser man inte hur stor man egentligen är. Hon är inte smällfet på något sätt men visst märks det övervikt. Jag kommer ihåg hur min självbild var och den stämde inte alls överrens med den personen som jag ser på kort 😉 .
Jag kommer också ihåg hur mina tankar gick om detta var en genväg att ta eller inte. Så här i efterhand så inser jag att det verkligen inte är en genväg utan ett verktyg för att gå ner och sedan förhoppningsvis kunna behålla vikten.
Men jag är fascinerad över hur man reagerar på när någon säger att den har gjort en op. Folk vill ofta veta vad man har använt för diet när man tappar så mycket vikt så det är svårt att undanhålla att det är opad man är. Nu är det inget jag skäms för utan säger som det är om folk undrar. Är nog en egenskap jag har att jag har svårt att ljuga eller undanhålla sanningen 🙂
Kram
Read Full Post »
Flobbans tankar! 